Det är som om det vore förutbestämt. Den dag för en vecka sedan då ”Årets gotlänning”-rösterna räknades var Sofia Hoas på kunglig middag i Stockholms slott.
Sverigemiddagen har ordnats sedan 2013 och är ett sätt att uppmärksamma personer som gjort betydande insatser lokalt, regionalt och nationellt.
Personerna utses av respektive läns landshövding. Och nog kan man säga att Sofia Hoas gjort avtryck, i hennes fall såväl lokalt som internationellt.
Redan på sätt och vis prisad, alltså.
Dessutom fick hon möjlighet att under en kvart prata med kung och drottning om förhållandena i byn.
Som ordförande i föreningen Svenskbyborna har Sofia sedan Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes den 24 februari fortlöpande rapporterat om förhållandet i gotländska vänorten Gammalsvenskby.
För att det är viktigt. Och för att de svenskättade invånarna i den lilla byn vid floden Dnipros norra strand vill det.
– De är deras högsta önskan att vi ska förstå att kriget verkligen är på riktigt och de orkar också hålla ut när de vet att vi bryr oss, säger hon.
Sofia Hoas, boende i Vänge, överraskades på sin arbetsplats Gotlands museum på torsdagseftermiddagen. Intet ont (eller gott) anande tog hon sig till ett förutbestämt och alldagligt planeringsmöte.
…men sedan var inte mycket sig likt då såväl blomster som diplom uppenbarade sig. Det rent av rann en tår i ögonvrån:
– Det här är oerhört stort, jag är stolt. Det betyder att många satt sig in i vårt arbete, det här priset går också till alla de som är kvar i byn.
Lite glädje där i mötesrummet, lika rolig är trots allt inte anledningen till att Sofia Hoas nominerats som en av fem kandidater.
Hon hade gärna varit utan priset om hennes vänner i Ukraina hade sluppit kriget.
Men det är som det är och genom sina många kontakter i byn har hon på Föreningen Svenskbybornas hemsida publicerat flera rapporter i veckan, många av dem också återgivna i GT.
Snart ett år nu. Under ett halvår var byn ockuperad av Ryssland, sedan i november befriad men alltjämt beskjuten.
Hon har säkerställt äktheten i informationen genom att prata med flera olika källor, särskilt när det är större skeenden.
Sofia Hoas har också varit delaktig i att arrangera och hålla i logistiken kring flera hjälptransporter till Gammalsvenskby, bland annat har elverk, kolbriketter och sjukvårdsmaterial nått de behövande.
Genom hennes idoga arbete har Gammalsvenskby från att ha varit en tämligen okänd ort vuxit till att bli en närmast nationell angelägenhet.
Alla stora tidningar liksom radio och tv, även internationellt, har gjort reportage från byn och berättat historien om ett samhälle där historien hänt.
Om svenskättlingarna från numera estniska Dagö tvångsförflyttades söderut till den bördiga slätten vid Dnipro där de under svåra umbäranden byggde upp ett samhälle 1792, där revolution, tsardömen och världskrig sargat befolkningen och varifrån många fick Sovjetmydigheternas tillstånd att 1929 faktiskt lämna landet.
Flera av dem kom till Sverige och Gotland, där namn som Hinas, Buskas, Knutas och just Hoas rotats.
Det är såväl en mänsklig gärning hon gjort, Sofia, som givit nationen en historielektion av kött och blod.
När Sofia Hoas, i reportaget som en av fem nominerade, fick frågan vad det skulle betyda att bli ”Årets gotlänning” svarade hon så här:
– Jag är hedrad av att vara nominerad. Målet har varit att vara en röst för byn för att byborna vill det. Det har givit dem styrka.
Och så vann du!
– Jag är helt omtumlad. Att ni plötsligt dyker upp här…jag hade verkligen ingen aning.
Sofia Hoas fick 29 procent rösterna.