Efter tio års arbete är den drygt 500 sidor tjocka volymen och torpederingen av S/S Hansa och människorna klar. Jakob Ringboms farfar var en dem som gick under på morgonen den 24 november 1944.
Klockan 05.57 den 24 november 1944 sjönk Gotlandsbolagets ångare S/S Hansa i Östersjön sedan hon torpederats av den sovjetiska ubåten L-21 på sin väg mellan Nynäshamn och Visby. 84 av de 86 personerna ombord omkom.
De senaste tio åren har historikerna Jakob Ringbom och Lars Almgård Kruthof bedrivit gemensam forskning kring detta kollektiva gotländska trauma.
– Det är den största tragedin som drabbat Gotland under hela 1900-talet och det har funnits många luckor i berättelsen, säger Jakob.
Båda två har personliga kopplingar till tragedin. Lars morfars kusin Sune Nordström var förstestyrman ombord medan Jakobs farfar Jens tjänstgjorde som lättmatros.
Historikerna Lars Almgård Kruthof och Jakob Ringbom har arbetat i tio år med den bok om S/S Hansa som ges ut på torsdagen den 7 mars.
Jakob har i första hand fokuserat på fartyget och själva katastrofen, Lars har ägnat mer tid åt att intervjua anhöriga till dem ombord.
Samtliga dessa har fått några rader om sig själva nedtecknade i boken.
– Man har kommit dessa personer så väldigt nära, på ett sätt har det varit som att lära känna dem. Att finna dödsattester där prästen i socknen skrivit ”Drunknad? (Hansa)” har närmast fått mig att rysa, säger Lars.
Det är också det som varit den största drivkraften. Att ge klarhet i vilka personer som befann sig till havs den natten. Vilka var de, var kom de från, vart var de på väg, hur såg deras liv ut?
ARKIV OKÄNT FOTODATUM
Exteriör av Ångfartygsaktiebolaget Gotlands passagerarfärja S/S Hansa liggandes intill kajen någon gång på 30-talet eller 40-talet. S/S Hansa förliste 44 km norr om Visby efter att ha torpederats av den Sovjetiska ubåten L21 på sin färd från Nynäshamn till Visby på morgonen 24 november 1944. Endast två personer av 86 passagerare och besättningsmän överlevde färjekatastrofen.
Foto: PrB / TT / Kod: 194
För tio år sedan påbörjade de sitt gemensamma arbete, tanken var att volymen skulle givits ut 2021. Men så kom det sig att dykningar till vraket skulle ske sommaren 2023.
Så därför valde de att vänta, säger Jakob:
– Och vi kände själva att det var något som saknades, för oss personligen. Vi har gjort allt, grävt i svenska och ryska arkiv, träffat anhöriga…men vi hade inte sett själva vraket.
Jakob Ringbom har pärmvis med dokument från tiden för Hansas förlisning.
Och när ni fick se henne?
– Det gjorde djupt intryck på oss båda. Att det är just det vraket vi ägnat så lång tid åt.
Skulle du säga att Hansa-katastrofen fortfarande är ett kollektivt sår?
– Ja, det är tydligt. Många har varit väldigt berörda när vi kommit med våra frågor. Eller kanske är det mer ett ärr, för det kommer aldrig att helt försvinna.
Tidningsrubrikerna om Hansas förlisning var många sedan Gotlandsfärjan gått till botten den 24 november 1944.
Intressant att notera är dock att det var fler "fastlänningar" än gotlänningar ombord på fartyget, varför såren – och ärren– lär finnas runt om i landet.
Boken ges ut den torsdagen den 7 mars, i juni öppnar en utställning på Gotlands museum och i höst lär det bli någon form av minneshögtid på 80-årsdagen av katastrofen.
Jakob Ringbom har tillsammans med Lars Almgård Kruthof forskat kring S/S Hansas förlisning och ger nu ut boken "S/S Hansa - minnet av en sjökatastrof" på Fornsalen förlag.