17 mils löpning i UTMB, Ultra Trail of Mont Blancs inklusive drygt 10 000 meters stigning. Inget för den som tvekar.
Tobbe Stenbom, Visby, antog ödmjukt uppgiften. Han hade nog aldrig varit i sitt djupaste djup och grävt efter kraft, tänkte han inför starten den 26 augusti.
– Det har ju varit en dröm att springa det här loppet och jag var så förberedd jag kunde vara, säger han.
39 timmar tog det, från fredag kväll till söndag förmiddag. Kraftigt sliten tog han sig i mål i den lilla franska staden Chamonix.
Så långt egentligen ingen panik, efter ett och ett halvt dygns löpning är det inget konstigt att vara lite tärd.
Men – han hämtade sig aldrig.
– Efteråt brukar man ta en dusch, sen vill man ut och äta och ta en bärs. Jag var helt borta, ville ingenting och fick inte i mig något, berättar han.
Istället kräktes han mest och fick med hjälp av sina medföljande kompisar åtminstone i sig en aning vätska.
– Jag var som apatisk, hade inget eget driv.
Under loppet hade de åtta första milen gått galant. Han började dock tröttna på söt sportdryck och tog vid nästa servicestation yoghurt och två Coca-cola.
Allt kom upp på en gång. Därefter fick han, berättar han, knappt i sig någon mer energi. Istället mådde han mest genuint illa, ”pannbenet” gjorde att han alls tog sig i mål och nu vet han att han aldrig kommer att kunna gräva så mycket djupare.
På fredagen, en vecka efter loppets start, reste de åter till Sverige och Gotland.
Då hade hans medresenärer, bland dem flickvännen och ultralöparen Linda Eklund, sedan länge anat oråd.
– Den resan var bland det värsta jag gjort. Jag fattar inte hur jag kom hem, kände mig som ett spöke, berättar Stenbom.
Skjutsad till akuten i Visby upptäcktes att han drabbats av rabdomyolys. Det innebär att muskelceller bryts sönder så att dess innehåll läcker ut i blodet vilket leder till njursvikt.
Det är en inte okänd åkomma inom ultrasport då en av orsakerna är just extrem fysisk utmattning.
Efter sex dygn med dialys är Stenbom nu placerad på allmän vårdavdelning. Den akuta faran är över och läkarna har varit tydliga med att han har alla förutsättningar att bli återställd även om det tar tid.
Sett i efterhand, var det värt allt?
– På något konstigt sätt var det faktiskt det. Det var en helt bedårande upplevelse. Men ibland är kanske pannbenet tjockare än hälsosamt.
Pannben, ja. En lärdom inför framtiden kan kanske vara att bryta när kraften sinat.
– Ja, så här vill man inte att någon ska behöva må, som han säger, Tobbe Stenbom.