Han sitter och väntar på mig på en offentlig plats i Visby. Med en macka i munnen och en kaffekopp i handen.
Hans ålder förvånar, betydligt äldre än den gängse bilden av en graffare. Men i hans ögon finns något ivrigt.
– Det är ingen som lyfter blicken i dag, så ingen kommer märka något, kommenterar han valet av plats, som kan tyckas väl riskabel för någon som ska prata om sina brott.
Mitt uppdrag är att få folk att vakna.
Bertil
I den här artikeln måste han däremot vara helt anonym. Det är en förutsättning för att han ska ställa upp på intervju. Hans textrader, sprejade i rött, har nämligen blivit en allt vanligare syn i Visbys stadsrum. Om hans identitet röjs riskerar han saftiga böter.
Men vi kan kalla honom Bertil, vilket han själv gör på sitt nyligen startade Instagram-konto @bertilstreet_art.
– Jag vill att folk ska vakna. Se en motreaktion, folk som tar ställning. Jag är så trött på det här mellanmjölkslandet, att allt ska vara så jävla lagom, säger han.
– Kolla vad som händer i Frankrike. Presidenten åker hit och käkar pyttipanna med bearnaise, och halva landet tömmer skit och kastar tomater. Hade svenskarna haft en mikrodel av det tror jag det hade varit ganska bra för Moder Svea.
Textraderna har Bertil oftast hämtat från låtar han tycker om. Artister som Ulf Lundell, Håkan Hellström och Markus Krunegård finns representerade. Budskapet är inte sällan politiskt.
– Det är ingen hemlighet att jag är åt vänsterhållet. Det är jag ganska tydlig med. Jag tycker att samhället har blivit alldeles för hårt. Det finns ingen som lyfter vissa frågor.
Därför får Ulf Kristersson en släng av sleven på Moderaternas fasad på Östercentrum, med en inte så subtil referens till Nazityskland.
– Han är ju brun. Det är klart han är om han lierar sig med ett parti som är brunt. Man får aldrig glömma historien, säger han och tillägger:
– Jag säger inte att Sossarna har bättre ledare, för de svajar ju också nu.
Under intervjun kastar sig Bertil mellan Nato-frågan, Melodifestivalen, Gazakriget, klassklyftor och storbankernas vinstutdelningar. Det är ofta storpolitik, precis som i hans verk. Ett av verken är däremot helt gotländskt:
”Min cykel blev stulen Harlevi”.
Det riktar udden mot Helagotland som gav Inger Harlevi utrymme att berätta om när hennes bil blev stulen.
– Jag tycker det är helt fenomenalt att den här moderata politikern ska få gråta ut i media som ska vara oberoende och kritiskt granskande. Hur många gotlänningar som är utsatta för brott får göra det?
Bertil har hållit på med graffiti under större delen av sitt liv, men ändå är det knappt någon av hans vänner som vet om det. Han ger sig ut i skydd av mörkret och maskerar sig för att inte kunna identifieras på övervakningsbilder.
Att hans konst är olagligt och kostar skattebetalare och fastighetsägare pengar ger han inte så mycket för.
– Jag skiter i det. Jag kan tänka så här: Om jag kostar de kronorna så har jag kanske ändå nått tio personer. Inte för att jag skulle vilja betala det själv, men det är värt det, säger Bertil men tillägger att han kan förstå att folk blir provocerade och förbannade.
– De som bara skriver tags är det är det värsta jag vet. Det kan ju ha att göra med att jag vill få ut budskap till mänskligheten och något att reflektera över.
LÄS ÄVEN: Gör sin första graffiti-utställning någonsin – se bilderna
LÄS ÄVEN: Visbys okända mästerverk: ”Polisen är här varje gång”