I Simon Bendelins artikelserie ”Länet med lägst löner” som publicerats på Helagotland.se kunde vi den 13/2 läsa om det svala intresset är hos öns arbetsgivare att åtgärda Gotlands låga löneläge. Den frågan äger de helt själva, men enligt både Svenskt Näringslivs regionchef för Stockholm och Gotland, Olle Karstorp, och Tillväxt Gotlands, Maria Eliadis Alvermark, är det ingen fråga som diskuteras bland arbetsgivare på Gotland.
Det är egentligen märkligt att de gotländska arbetsgivarna ser rekryteringen av kompetent personal som ett problem samtidigt som de inte verkar intresserade av att ge lönerna en skjuts uppåt. På Gotland är det mycket troligt att problemen hänger ihop, vilket även Maria Eliadis Alvermark är inne på. I artikeln jag nämnde ovan säger hon att ”skulle man undersöka varför folk inte väljer Gotland, ja då skulle nog lönerna komma i topp”. I samma mening säger hon också ”Att folk väljer bort Gotland påverkar den viktiga kompetensförsörjningen negativt”.
Att Gotlands arbetsgivare år efter år pekar på att just kompetensförsörjningen är mycket problematisk, samtidigt som de sitter på en viktig del av lösningen själv, och inte gör något, känns inte entreprenörsmässigt.
Men jag är inte förvånad. De arbetsgivare jag har erfarenhet av höll mycket hårt i lönekontot, och så verkar det även vara på Gotland. Generellt kan man påstå att arbetsgivare föredrar lägre löner och en svag eller helt stillastående utveckling framför högre löner och snabb utveckling av sina produkter eller tjänster.
Här på Gotland ser jag arbetsmarknadens utformning som ett stort problem. Besöksnäringen har så mycket gratis av Gotland som besöksort. Lummelundagrottan, Hoburgsgubben och raukarna på Langhammars behöver inte utvecklas i någon större takt, snarare tvärtom. Det har naturen redan fixat och vi är nog mer oroliga över att exploateringen ska förstöra besöksobjekten.
Att då driva en restaurang eller ett hotell är ett relativt självspelande piano. De behöver inte utvecklas som egna resmål, även om de säkert skulle må bättre om så skedde. Det räcker med den personal de kan få ihop utan att för den skull riskera att höja lönerna för den fasta personalen. Med viss reservation. Att besöksnäringen som bransch är stor på Gotland gynnar därmed inte löneutvecklingen generellt.
Jag har skrivit det förut och håller fast vid att Gotland behöver en mer balanserad arbetsmarknad och betydligt mer industri för att få upp lönerna.
Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) påpekar i artikelserien att det är viktigt att du som anställd går med i facket. Något jag skriver under på. Fackets styrka är dess medlemmar och på en arbetsplats där facket är svagt blir löneutvecklingen också svag. Det är i alla fall mina erfarenheter från de LO-förbund jag har erfarenhet av.
Payex är en av arbetsplatserna på Gotland där det påståtts vara låga löner jämförelsevis med fastlandet. Om det stämmer är det utifrån mina erfarenheter ett bra utgångsläge för löneförhandlingar. Inget är givet men varje orättvisa den fackliga organisationen kan påvisa ger arbetsgivaren problem att hålla ner lönerna. Men en kommentar som även artikelförfattaren, Simon Bendelin, lyfter i sin krönika, är den från Finansförbundets klubb inom Payex. ”Nu måste vi också betänka att koncernen har sin största verksamhet på fastlandet, som har högre lönesättning i sig”.
När fackliga företrädare ser de låga lönerna på Gotland som något deras medlemmar får leva med ökar inte chansen till bättre löner. Det ökar inte trycket på arbetsgivarna att se de låga lönerna som det problem det är för både deras verksamheter som hela Gotlands möjligheter att trygga kompetensförsörjningen.