I april förra året deklarerade S&M-styret i hälso- och sjukvårdsnämnden stolt att nu satsar man på arbetsmiljö och andra villkor för de anställda inom den gotländska vården.
Bland annat höjde man friskvårdsbidraget från 1 200 till 3 500 kronor. En åtgärd det fanns fog att vara stolt för.
I beslutsprotokollet står ingenting om att åtgärden var tidsbegränsad till ett år. Tvärtom markerade man att kostnaderna på kort sikt ökar men att målet är en långsiktig satsning för att kunna minska kostnaderna för hyrpersonal.
Men i underlaget till beslutet är man mer detaljerad om att det handlar om ett pilotprojekt som ska utvärderas under hösten 2023. Ersättningsnivån anses vara genomsnittlig jämfört med andra regioner och merkostnaden uppskattas till cirka 1,5 miljoner utifrån beräkningen att 450-500 personer (cirka 30 procent) tar ut sitt friskvårdsbidrag 2023.
1,5 miljon kronor ska då jämföras med att den totala kostnaden för inhyrd personal 2022 slutade på 166 miljoner kronor.
Det är en märklig matematik det där att den egna personalen inte får kosta något medan man år efter år kan (tvingas) betala i stort sett hur mycket som helst för inhyrd personal.
När de anställda nu uppmärksammas på att det höjda friskvårdsbidraget försvinner står det klart att informationen om att det var en tillfällig åtgärd inte nått fram.
Istället för en uppmuntran blir åtgärden en starkt negativ upplevelse för de anställda. Mer skada än nytta kan man anta.
I en artikel i Dagens Samhälle från juni förra året jämförs friskvårdsbidraget mellan landets regioner. Där sägs Region Västernorrland vara den som betalar ut minst, max 1 500 kronor. Men i Region Gotland är nivån enligt alla uppgifter jag kan hitta 1 200 vilket alltså borde vara klart lägst i landet.
Ska man konkurrera om samma yrkesgrupper finns här anledning till reflektion.
För att friskvårdsbidraget ska vara skattefritt måste alla i personalen få samma belopp och samma villkor. Regionen menar att det därför inte går att ha olika nivåer för olika enheter inom regionen. Jag kan inte se att det prövats men sannolikt har regionen kollat upp vad som gäller så det stämmer säkert.
Dessa regler borde i så fall ändras eftersom en region eller kommun har väldigt olika verksamheter med olika behov och förutsättningar. Somliga kan utnyttja den friskvårdstimme som alla har, för andra är det helt omöjligt.
Regionen genomförde förra året även ett försök med kraftigt höjt friskvårdsbidrag för anställda inom socialförvaltningen, 5 000 kronor per anställd och år.
Förhoppningen att man ska kunna göra en kvalitativ utvärdering av resultatet på så kort tid som ett år måste ses som en from sådan snarare än en realistisk.