Socialnämndens ordförande Håkan Ericsson (S) kommenterade i onsdagens GA (i måndags på webben) en ledare jag tidigare skrivit om försäljningen av krisdrabbade Gotlands Sjukhem och Regionens enligt min mening skandalösa behandling av äldreboendet. Ericssons insändare var mycket avslöjande. För Ericsson.
Det är tämligen magstarkt när Ericsson går så långt som att inkompetensförklara Gotlands Sjukhems styrelse för de ekonomiska problem som tillstötte när Regionen hindrade äldre som beviljats särskilt boende från att flytta dit. När pandemin orsakade tomma platser i äldrevården så ändrade Regionen principerna så att Regionens egna boenden kunde fyllas på medan de bostäder som blivit obebodda på exempelvis Gotlands sjukhem förblev tomma. När kris uppstod i äldrevården så kastade Regionen sina samarbetspartners under bussen och såg enbart till sina egna kortsiktiga intressen. Och de äldre berövades valmöjligheter.
Håkan Ericsson påstår vidare att:
"För att sköta regionens ekonomi så effektivt som möjligt har vi tidigare tillämpat principen att först anvisa säboplats på de säbon som kostat minst, det vill säga egenregin och de på entreprenad."
Anledningen till att Regionen på detta sätt kortsiktigt kunde minska sina utgifter var INTE att platserna för boenden med ramavtal var dyrare än på Regionens egna boenden. Regionens besparing berodde på att den slapp betala för tomma platser på boenden med ramavtal. Platser som de äldre plötsligt inte fick flytta till. Att Regionen på detta sätt satte existensen i fara för gamla och välfungerande samarbetspartners struntade Regionen i.
Detta var oerhört kortsiktigt inte bara för att man riskerade att slå ut bra äldreboenden. När de äldreboenden som har ramavtal nu ändå ser ut att överleva (om än i ett fall med ny ägare), så tvingas de vid framtida förhandlingar ta höjd för att Regionen kan svika dem totalt i ett krisläge. Regionens agerande stod dem dyrt under pandemin och den erfarenheten kan bli dyr för Regionen i framtiden. Svinhugg går igen. Långsiktigt lönar det sig inte att vara en opålitlig partner.
Håkan Ericsson (S) påpekar att socialnämnden var enig om sveket mot särskilda boenden med ramavtal. Det är riktigt. Håkan Ericsson, som nu försvarar beslutet, var inte ens ordförande i nämnden då. Det var en i någon mening borgerlig regim som styrde Gotland när det begav sig. Ett pinsamt faktum som inte gör beslutet ett dugg bättre.
Jag finner det stötande när Håkan Ericsson sedan menar att:
"Glädjande nog gick kyrkan in och tog ansvar för ekonomin och nu tar Visby Stift steget fullt ut och tar över det ekonomiska ansvaret för Sjukhemmets fortsatta verksamhet. Jag tycker det är mycket bra att kyrkan använder sina rikedomar till att engagera sig i något så viktigt som den dagliga omsorgen om de äldre på Gotland."
Stiftsfullmäktige har i skrivande stund ännu inte fattat beslut om köpet, men som framgått på nyhetsplats sker det om det blir av huvudsakligen med lånade pengar och bara en mindre del finansieras med kyrkans "rikedomar". Ett ordval genom vilket Ericsson förminskar insatsen samtidigt som han prisar den. Det är ytterst oklart varför han anser att det är påkallat.
Ännu en ovärdig formulering när Håkan Ericsson och hans kollegor i socialnämnden faktiskt borde vara genuint tacksamma över att Visby stift förhindrar en väldigt negativ konsekvens av socialnämndens agerande.