Region Gotland får kritik av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för brister i vården vid Visby lasarett. Detta i en nationell tillsyn som gjorts av samtliga regioners akutsjukhus.
Bristerna gäller bland annat tillgången till vårdplatser vilket kan medföra att patienter blir kvar alltför länge på akuten eller vårdas på vårdplatser utanför de ordinarie avdelningarna.
"Den främsta orsaken till bristen på vårdplatser är personalbrist – framför allt brist på sjuksköterskor", säger Marie Åberg, avdelningschef på IVO till Radio Gotland.
Det är ingen nyhet att det är svårt att hitta personal till vården. Och den personal man får tag i är i vissa fall dyr. Eller, kan man också säga, kostar vad den borde kosta.
Det är knappast hyrpersonalens löner som är roten till det onda utan regionens egna anställdas löner och villkor.
Jag blir ganska provocerad när Gotlands Folkblad på ledarplats anklagar vårdanställda för att vara illojala mot regionen och att de skulle bryta mot vårdanställdas etiska regler (!) genom att byta arbetsgivare och jobba för bemanningsföretagen.
Hälso- och sjukvårdsnämndens kostnader för inhyrd personal har under året kostat mångdubbelt mer än vad som varit avsatt i budget, 106 miljoner kronor, jämfört med ramen på 20 miljoner.
På fyra år har hyrpersonalskostnaderna ökat från 50 till 106 miljoner, utomlänsvård har gått från 95 till 168 miljoner, köp av övrig vård från 166 till 217 miljoner och läkemedel från 158 till 203 miljoner.
Ingen av dessa budgetposter går att förutse, de är helt beroende av hur många svårt sjuka gotlänningar som behöver fastlandsvård och/eller dyra läkemedel.
Det som går att både förutse och förebygga är att vårdanställda väljer att lämna regionen för att istället jobba som inhyrd. För mig är det ett fullt rimligt val att göra.
Det finns inga pengar till högre löner brukar det heta men det blir ju väldigt tydligt att det finns det visst det. I alla fall till anställda i bemanningsföretagen.
Det här är så klart en problematik man är både införstådd med och ständigt jobbar med inom gotländsk sjukvård. Som det konstateras i en GT-artikel om vårdens kostnader: "Enligt förvaltningen kan vården bäst spara pengar genom att minska på hyrpersonalen. Då måste yrkena bli mer attraktiva, genom bättre avtal".
Och det händer saker. Bland annat har den omstridda flextiden tagits tillbaka, man ska göra scheman som minskar belastningen på både personal och verksamhet, man ska införa en kompetensmodell för sjuksköterskor samt göra det mer attraktivt att ta svårbemannade pass exempelvis genom dubbel natt-OB.
För lönen är så klart inte allt när det gäller att behålla sina anställda. Rimliga villkor på andra sätt, genom utbildning, inbyggt andrum under arbetsdagen och bra scheman är också viktiga pusselbitar. Samt och inte minst: ett bra ledarskap och möjlighet till delaktighet och inflytande.
Problemet är att det är ett långsamt förändringsarbete, medan lönefrågan kan åtgärdas från en dag till en annan. I alla fall för den anställdes del genom att hen byter arbetsgivare.