Björn Jansson, 65 år, står på den inglasade balkongen i lägenheten på Snäck och tittar ut över havet. Han är en avslappnad man nu förtiden. Allt får gå i ett lugnare tempo.
– Jag sover bättre nu. Jag kan till och med sova tills väckarklockan ringer. Förr kunde jag vakna och ligga och fundera mitt i natten.
I juni lämnade Björn Jansson, socialdemokrat, uppdraget som regionstyrelsens ordförande, den viktigare politiska posten på Gotland. Han ville ge sin efterträdare Meit Fohlin god tid på sig att ladda inför valet nästa år. Från en dag till en annan lämnade han över ansvaret. Och lika fort tystnade telefonen.
– Man är inte intressant längre. Det är trist. Men jag var inte förvånad, jag vet hur det är. Det är titeln regionstyrelsens ordförande som är det viktiga. Björn Jansson är second hand.
Som ordförande i regionstyrelsen fick han uppmärksamhet när han gick på evenemang till exempel och han märkte att folk ville vara i hans närhet.
– Det är klart att det fanns en del fjäsk. Det hör till att man vill frottera sig med makten. Men det var inget som störde mig. För det mesta så ville folk bara prata med mig.
Ibland kan han sakna att vara i centrum och att få sätta agendan. För några veckor sedan gick han ut och kritiserade hanteringen av Flexhuset.
LÄS MER: "Jansson ska inte skylla på andra"
Och helt tomt är det inte i hans kalender. Han har fortfarande en rad förtroendeuppdrag och sitter kvar i regionfullmäktige, det senare vill han fortsätta med.
– Ja, jag kommer nog vilja stå på listan inför valet.
Månaderna efter att han lämnade uppdraget har i huvudsak handlat om att finnas som stöd för hans särbo Katarina som genomgått en operation.
Från att han varit ansvarig för flera tusen medarbetare och styrt över en hel region har fokus varit på en enda person. Han har noterat skillnaden och trivs med den.
Samtalet kommer in på politiken igen.
När du nu står bredvid, vad ser du då? Hur mår Gotland?
–Jag gläds över att ekonomin går bättre. Jag känner att det är en av mina bestående insatser. Men jag var inte ensam, jag jobbade väldigt nära regiondirektören Peter Lindvall. Jag var glad att ha en doer vid min sida. Nu går det bättre för regionen. Det ska jag ha cred för och det får jag också.
LÄS MER: Positiva siffror för regionens ekonomi
Finns det något du ångrar?
– Det är det där med A7-tomterna. Det blev en jäkla soppa. Vi, jag, skulle ha satt ned foten tidigare. Men processen hade gått så långt så därför sa vi inte nej. Men det ångrar jag.
LÄS MER: Då blir tomterna till salu – igen
Finns det några besparingar du skulle ha velat genomföra som ni inte vågade?
– Vi har för många skolor på Gotland. Det kostar. Vi måste kunna minska antalet men de måste fortfarande vara jämnt fördelade över ön.
Förra hösten hamnade Björn Jansson inte bara i den gotländska hetluften. Han blev intervjuad både av riksmedia och internationell media i samband med att Nordstream ville hyra hamnen i Slite.
LÄS MER: Regeringen vill att Gotland säger nej till gasledningen
Han tänker tillbaka på tiden som oerhört intensiv och trycket mot honom var stort.
– Men det var min plan att agera så att regeringen till slut fick gå in och ta beslutet. Vi hade inte kunnat ta beslutet om vi skulle hyra ut till Nordstream eller inte. Jag kände inte till de säkerhetspolitiska aspekterna.
När han var uppe hos försvarsministern i Stockholm fick han lägga telefonen i en låda i ett annat rum så att de inte skulle kunna avlyssnas.
Det du fick reda på då, har det förändrat din syn på hotet utifrån?
– Ja, det har det gjort. Jag trodde inte att det var så avancerat runt omkring. Då ville de hyra mark av oss. Nu tänker jag att har vi koll på vem som köper mark på Gotland? Vem som helst kan köpa i någon annans namn. Vem vet vad det springer runt för människor här? Och det är inte bara ryssar jag talar om.
Inför beslutet fick Björn Jansson också en ström av mystiska vänförfrågningar på Facebook. Det var från, vad det såg ut som, amerikanska militärer och lättklädda damer. Det upphörde när beslutet var fattat.
– Att det var kopplat till Nordstream är jag helt övertygad om men vad de ville vet jag inte. Och vad hade hänt om jag hade tackat ja? Kanske ville man ha tag på information om mig för att kunna påverka.
Nu har vänförfrågningarna på Facebook sinat och det plingar inte så ofta i telefonen. Men det verkar inte göra Björn Jansson så mycket.
– Nu har jag tid. Innan fick jag säga nej till så mycket roligt. Nu ska jag säga ja oftare.