Meit Fohlin vill inte skära mer i den gotländska skolan, till exempel, för att finansiera vården. På de flesta håll i landet ryms inte dessa företeelser i samma budget.
Gotland hade redan haft regionansvaret i många år, men först 2011 skedde det officiella bildandet av Region Gotland – och det rådde stor politisk enighet kring fördelarna med detta.
– Det var precis det här vi ville. Det var ett enigt kommunfullmäktige som stod bakom den här frågan. För den enskilde gotlänningen betyder det kanske inte så mycket, men ytterst handlar det om att lokala politiker kommer att få mer beslutanderätt, sammanfattade den dåvarande kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) i en intervju.
Bara fem år senare var tongångarna helt förändrade. Plötslig fanns en bred uppslutning kring att bilda region tillsammans med Stockholm i stället.
2016 kom en utredning om nya storregioner i Sverige och den gotländska regionstyrelsen svarade positivt – man ville till och med skynda på förändringen och genomföra den redan till 2019.
När denna regionreform kollapsade vände sig regionrådet Björn Jansson i stället till dåvarande sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S), för att diskutera andra lösningar på "sjukvårdens ohållbara ekonomi":
– Eftersom det nu inte blev storregioner, som vi hade hoppats på, så måste vi påtala det, sade Björn Jansson.
Flera sådana uppvaktningar och möten har skett sedan dess, i takt med att nämndernas ekonomi försämrats alltmer.
I år väntas regionen göra en förlust på 311 miljoner kronor, enligt den senaste prognosen.
– Det pågår en allvarlig och eskalerande kris kopplad till hälso- och sjukvårdens ekonomi och det måste hända något nu. Staten måste ingripa och vi måste få gehör, kommenterade regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) i samband med vårens budgetberedning.
I en uppföljande intervju säger hon att Region Gotland säkert ansågs vara en bra idé då, kring 2011, men att det inte längre fungerar.
Åtminstone inte under gällande förutsättningar.
– Jag vet inte hur man resonerade då, kanske var man bara stolt över att få bestämma själva. Det är också fördelen; att det är nära till besluten och att vi som bäst kan ö-sjukvården också får styra den. Men givet hur utvecklingen har sett ut har det inte varit fördelaktigt. Många andra kommuner går som tåget, men vi måste pumpa in kommunala pengar i regionuppdraget – det är vi ensamma om i landet. Vi kan inte skära mer på till exempel skolan, för att klara sjukvården, det är helt orimligt, menar den lokala toppolitikern.
Tongångarna blir allt skarpare: Om inte Gotland kompenseras med ett statligt ö-tillägg måste det bli en sammanslagning med Region Stockholm, alternativt att staten tar över sjukvården.
Tillägget har man efterfrågat länge, men det lyser alltjämt med sin frånvaro – och ett statligt utförande förefaller inte heller troligt, eftersom svensk vård inte är organiserad så; det ansvaret ligger på regionerna.
Återstår gör då alternativet sammanslagning – men vilka möjligheter finns egentligen till det och hur skulle det gå till?
Frågorna går till Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges kommuner och regioner (SKR).
– Det första steget brukar vara en folkomröstning. Det här måste ju bygga på folkviljan och hur den egentligen ser ut på Gotland, gällande det här, säger hon.
SKR-experten påminner om exemplet Öland, där många politiker vill att de två kommunerna slås ihop – men där folket tydligt har sagt nej, vid ett flertal tillfällen.
Annika Wallenskog har titeln chefsekonom inom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).
I en sådan omröstning måste det också vara tydligt hur mycket av makten som man "lämnar ifrån sig".
– Vad är det egentligen som ska gå över till en ny region och vad ska ligga kvar på kommunen? Hur många mandat ska Gotland få i ett nytt regionfullmäktige – i en större region kan ju en majoritet stockholmare bestämma att det inte ska vara så många vårdcentraler på ön, till exempel. Och var ska de styrande sitta, ska allihop vara i Stockholm? Det är mycket sådant att fundera över, påpekar Annika Wallenskog.
Men det finns fler aspekter att reda ut. Med en storregion skulle Gotland till exempel få ett helt nytt val var fjärde år; vi skulle då rösta till kommun och region på separata röstsedlar, precis som många andra landsändar redan i dag gör.
Dessutom har vi sådant som skattesatser och öns tilldelning i det så kallade utjämningssystemet. Även dessa "detaljer" lär kräva omfattande utredningar inför ett beslut.
Då har vi ändå hoppat över en av processens första steg: Att kolla om Stockholm, med omnejd, överhuvudtaget är med på tåget.
Omkring 2016, när den dåtida storregionreformen havererade, var intresset tämligen svalt. För närvarande verkar detta snarare vara en icke-fråga, inom majoriteten i storstadsregionen:
– Eftersom det inte finns någon nationell vilja att förändra eller hantera regionindelningen har det inte varit aktuellt att diskutera den. Vi har inte heller i dagsläget fått någon fråga från Gotland. Om en sådan kommer, får vi självklart ta ställning till den, men det går inte i dag att säga vilket svar det skulle bli, kommenterar Toni Eriksson, presschef på Socialdemokraternas Stockholmskansli.
Det kanske inte heller räcker med att få politiken med sig. För det var ju det där med folkomröstning; om folket ska få tycka till, bör det rimligen även inkludera alla Stockholmskommuner, från Nynäshamn till Norrtälje.
Flygbild över Södersjukhuset i Stockholm. En eventuell regionsammanslagning handlar visserligen inte enbart om sjukvård – men det är en central fråga.
Ett alternativ vore att gå via riksdagen och "tvinga fram" en sammanslagning genom ett nationellt beslut. Men den vägen tror inte Annika Wallenskog på:
– Visst kan riksdagen fatta vilket beslut den vill, men jag kan inte tänka mig att man gör en sådan förändring utan att båda parterna vill det. Det vore oerhört svårt att få igenom det, säger hon.
Med allt detta i åtanke ter sig en sammanslagning avlägsen. Det erkänner även Meit Fohlin:
– Stockholmarna kommer såklart säga precis som vi; de kommer inte att vilja ha det här utan att få ersättning för det. Men det är en del av vår argumentation, för att visa att situationen är ohållbar, säger hon.
Att staten verkligen skulle ta över driften av Gotlands vård ser hon också som osannolikt.
Då är vi åter tillbaka vid det där "ö-tillägget" igen. Som den mest framkomliga vägen, i slutändan – trots bristen på framgång hittills.
– Vi gotländska politiker vill i första hand få ersättning för det dubbla uppdrag vi har, för kostnaderna både i dag och i framtiden, säger Meit Fohlin.
Gör ni några framsteg där?
– Ja, jag tycker att det vi säger möts med förståelse. Sedan ska det omsättas i praktisk politik också – och det har vi inte sett något av än.
Meit Fohlin (S) utanför Visby lasarett.