Knivmordet i Visby utreds som ett terrorbrott. Centrum mot våldsbejakande extremism, CVE, arbetar förebyggande.
När Ing-Marie Wieselgren knivhöggs till döds vid Donners plats var anställda på CVE inte långt därifrån. Centrets chef, Jonas Trolle, talade på ett seminarium och hans biträdande, Robert Kindroth – som tidigare arbetat som polis– var också där.
– Våldsfascination, det är den minsta gemensamma nämnaren för personer som begår sådana här brott, säger Robert Kindroth.
Med det ska förstås: extrema åsikter, om det nu handlar om fascister eller om religiösa fundamentalister, det kan folk ha och i ett öppet samhälle är det inte så mycket som myndigheter kan göra åt det, ej ens meningen. Det vilar på andra samhällsmedborgare att med argument och förebilder försöka påverka extremisterna. Men när extremismen förenas med förespråkande eller utövande av våld är gränsen nådd.
– Hur ska samhället kunna värja sig mot ensamagerande extremistiska våldsverkare, det är frågan alla nu ställer sig, säger Robert Kindroth och fortsätter:
– För att upptäcka att någon på Almedalen har en kniv skulle det krävas en extrem kontroll. Så vill vi inte ha det och därför måste vi arbeta förebyggande; skola, vård, socialtjänst, polis.
Centrum mot våldsbejakande extremism inrättades 2018, som en enhet inom Brottsförebyggande rådet och ska, enligt sitt uppdrag, främja utvecklingen av förebyggande arbete på nationell, regional och lokal nivå. CVE ska verka för bättre samordning i det förebyggande arbetet:
– Man kan säga att inte mindre än ett trettiotal myndigheter på olika sätt är involverade i arbete mot våldsbejakande extremism, konstaterar Robert Kindroth.
CVE bedriver inte egen regelrätt forskning, men ska samla och sprida kunskap om forskning inom det fält man verkar inom. Och, inte minst, centret ska ge handfast stöd till kommuner, myndigheter och andra.
– Vi har ett mobilt stödteam. Myndighetsbesluten ligger kvar hos exempelvis kommunerna, men vi kan bistå med råd och dåd.
Robert Kindroth förespråkar, precis som andra i debatten om ensamagerande våldsamma extremister som blossat upp igen efter mordet i Visby, ett ökat informationsutbyte mellan socialtjänst, psykiatri och polis.
– Lagstiftningen finns på plats, vilket CVE:s chef Jonas Trolle påpekar, men tillämpas inte fullt ut. Information går från polis till socialtjänst, men inte så mycket åt det andra hållet. Sen inser vi att det förstås inte är så lätt att bedöma när information bör delas. Och det är inte meningen att information ska användas för att "sätta dit" folk, informationen ska användas för att hjälpa och för att stävja.
Han hoppas att det metodstöd som CVE tagit fram för skola, polis, med flera instanser ska hjälpa:
– Det verktyg som finns när någon ser varningssignaler som våldsfixering och drogmissbruk, det är en orosanmälan. Men vi behöver bli bättre på att formulera orosanmälan, det gällde mig själv också när jag arbetade som polis.
Skydd mot extremistiska våldsverkare, hur ska det kunna förenas med bevarandet av öppna demokratiska mötesplatser, som här Almedalen, är frågan alla nu ställer sig.
Det man gör är att analysera risk- respektive skyddsfaktorer kring en person vars utveckling mot extremism och våldsfixering oroar. En analys som kan vara komplicerad och mångfacetterad. Familjen kring personen kan vara en skyddsfaktor, men också en riskfaktor – om där till exempel förekommer drogmissbruk.
Försöka förebygga våldet måste man, framhåller Robert Kindroth.
– Men med ett arbete på 15-20 års sikt får vi förstås aldrig någon kvittens på om vi tänkte rätt.