REPLIK
Leiph Berggren (L) skriver på ledarsidan (12/8) om sin upplevelse av ett möte på Storsudret, arrangerat av Hoburgs hembygdsförening. Berggren anser sig tillhöra en krympande skara lokalpolitiskt intresserade och menar att andra, inte de aktiva politikerna, bör lära sig hantera debatterna bättre. Annars krymper skaran politiskt aktiva ytterligare.
Mötet har redovisats i denna tidning (9/8) och därefter har både Eva Bofride (på ledarplats) och mötesdeltagaren Johan Malmros (C) kommenterat de relevanta frågorna som diskuterades. Mötet kan således inte ha havererat så fullständigt som Berggren påstår.
Men, mötet blev inte bra, det ska erkännas och politikerna är inte utan skuld. Hembygdsföreningen var uppenbart otydlig med att mötet var en uppföljning av ett motsvarande möte inför valet 2022, där politikerna saknade kunskap om förvärv av jordbruksmark.
Ortsbefolkningen har sedan dess, med stor entusiasm och uppslutning, arbetat med ägarförhållande av jordbruksmark för att lära mer om nuläget. Mötet var tänkt som dialog med lokalpolitiker inför det fortsatta arbetet med att öka kunskapen om vad som sker.
När Liberalernas Anna Hrdlicka, redan under inledningen, flikade in en fråga om vilka frågor studiecirkeln ansåg sig besvara tog hon kontroll över mötets fortsättning. Skickligt gjort, men inget hembygdsföreningen var beredd på. Med hennes inspel förändrades mötet från information till politisk debatt där ortsborna förväntades förklara varför man skaffade sig kunskap genom att på en karta markera vad som ägs av gotlänningar respektive fastlandsskrivna.
Politikerna ansåg att kartan resulterade i en uppdelning i ”vi och dom”. Detta ”vi och dom” får stå för politikernas tolkning, det har inte med kartorna att göra.
Berggren påstår att mötesdeltagarna hade färdiga lösningar när de i själva verket ville diskutera sina vardagsfrågor. I höst fortsätter studiecirkeln med frågeställningar om hur man kan möta gentrifieringen, värdet av lokalproducerad mat i tider där industrialiserad köttproduktion och långa transporter ses som problematiska samt värdet i att bevara en levande landsbygd och hur det kan samverka med turismen. Vardagsfrågor för oss som bor här men frågor som tydligen saknar intresse för politikerna i Visby.
Av Berggrens text förstår vi att när vi samlas och diskuterar vardagen i syfte att förstå vad som sker är det inte politik. Riktiga lokalpolitiker, sådana som Berggren, möter hellre väljare i debatter än i samtal. Att Berggren inte har svar på frågan varför de politiska partierna tappar medlemmar är kanske inte så konstigt ändå.