Efter en lång riksdagsdebatt godkändes det omtalade DCA-avtalet under tisdagskvällen. De gotländska politikerna Hanna Westerén (S) och Jesper Skalberg Karlsson (M) röstade ja tillsammans med en stor majoritet. På lokal nivå resonerar regionfullmäktiges ordförande om vad det kan innebära.
– Det är förmodligen bra för Sverige och Nato att man har den här typen utav avtal. De flesta som har en sådan kunskap från nationell nivå, som jag eller Region Gotland saknar, hävdar väl det och då har vi förtroende för det, säger Meit Fohlin (S) innan hon redogör för det gotländska perspektivet.
– Vi hade önskat att man skärpte skrivningar runt kärnvapen och gjorde dem på samma sätt som man har i Norge och Danmark, säger hon.
Avtalet innebär att USA får placera militär och materiel på ön, men det står inget som reglerar och därmed inte heller förbjuder kärnvapen på gotländsk mark.
– Vi från Region Gotlands sida förstår inte varför man inte säkerställer det genom att också skriva in det i avtalet, säger Meit Fohlin, som annars ser såväl fördelar som nackdelar med avtalet.
– Det betyder att vi med det svenska försvaret ihop med Nato-styrkor kan vara mer snabbfotade på Gotland, om vi skulle bli hotade eller om något skulle hända. Och det betyder att vi har mer materiel att tillgå runt Gotland i Östersjön. Det betyder också att vi får en amerikansk bas som är lite bortom vår kontroll naturligtvis, som vi inte kommer ha insyn ikring.
Framförallt innebär det oklarheter.
– Vi vet ju inte storlek eller omfattning och vad man ska försvara eller förvara här, säger Meit Fohlin.
Den gotländska fredsrörelsen kritiserar såväl bristen på insyn som möjligheten att påverka vad som sker på amerikanska baser.
– Det är det stora problemet. Det angår ju oss men vi får inte veta någonting om det. Egentligen är det helt orimligt att det ska vara så, säger Knut Stahle från initiativet Gotland för fred.
De har samlat in hundratals namn på en protestlista, som skickades till de gotländska riksdagsledamöterna inför omröstningen.
– Jag tycker att det är vårdslöst att rösta ja till det här avtalet och att gå in i ett militärt avtal med en av världens största kärnvapenmakter. Det är ett dåligt beslut som riskerar både Sveriges och Gotlands säkerhet. Man ger USA långtgående tillgång till svenskt territorium, säger Knut Stahle.
I riksdagens debatt argumenterade förespråkare för att den amerikanska närvaron kommer ha en trygghetsskapande och avskräckande effekt. Från fredsrörelsen är perspektivet det motsatta.
– Det ökar riskerna och gör Gotland osäkrare. Det är inte bara att vi kan bli en potentiell måltavla utan även ett potentiellt uppmarschområde, där det kan sändas soldater, vapen och till och med kärnvapen ifrån i framtiden, säger Knut Stahle.
Regementschefen på Gotland anser dock att DCA-avtalet gör ön säkrare.
– Det tycker jag absolut, för att det blir ytterligare en dimension där vi tillsammans med likasinnade tar oss an det faktum att Östersjöregionen under senare tid har blivit en rätt osäker plats. Det här är ytterligare ett bidrag till säkerhet och stabilitet i regionen, säger Dan Rasmussen. Att kärnvapen kan placeras på gotländsk mark är enligt honom inte aktuellt.
– Det är ett politiskt beslut i slutändan. Men tittar man på det ur ett rent militärt perspektiv, att placera den typen av vapen och det målet det skulle utgöra, så ligger det helt fel rent militärstategiskt och geografiskt. Det finns många andra sätt inom ramen för Nato att verka avskräckande än att komma fram till att kärnvapen på Gotland skulle vara den absolut bästa idén, plus att vi har hört från statsministern att det i fredstid är en ickefråga.
Vad avtalet kommer att innebära i fredstid, eller i krigstid, är ännu oklart.
– Det som egentligen är beslutat nu är ramverket för amerikansk trupp på svensk mark, vilka rättigheter de har och vilka skyldigheter de har och hur samarbetet ska funka på svenskt territorium. Sedan vidtar de lokala och regionala förutsättningarna för hur det ska bli på respektive plats, säger Dan Rasmussen.
Hur den amerikanska närvaron kommer att se ut på Gotland diskuteras och avgörs på högsta militära ort.
– Styrningarna kommer att komma från högkvarteret och försvarsstaben och jag har inte fått några signaler kring detta ännu. Utan vi avvaktar, säger Dan Rasmussen.