Tidningen Näringslivet gjorde nyligen en uppmärksammad intervju med Daniel Gustafsson, avdelningschef för kraftsystem på Svenska kraftnät.
I den varnar han för "dyrare elpris och industriell kris", inför de storskaliga omställningar som planeras, "om inte produktionstakten ökar lavinartat".
Daniel Gustafsson, som alltså representerar den myndighet som ansvarar för landets ledningsnät, verkar betvivla Sveriges förmåga att möta framtidens elbehov.
– Det är en utmaning som ingen aktör kan lösa ensam. Det handlar om regelverk, om förmåga hos både myndigheter och leverantörer, men även om teknikutveckling. Vi kan inte bara prata en massa, tiden rinner iväg, säger han till Helagotland.
Den som följt vår rapportering om olika planer på havsbaserad vindkraft vet att de brottas med många hinder. 2022 sade till exempel Försvarsmakten nej till 600 nya vindkraftverk i Gotlands närhet.
Men det är inte det enda energislaget som går trögt.
– Vi kommer behöva vindkraft både till havs och på land, men även solenergi. Kanske även kärnkraften, men kring den är mycket ännu osäkert. Sedan behöver vi som ska bygga ut ledningsnätet också få våra tillstånd, får vi inte det blir det inga ledningar till industrierna, säger Daniel Gustafsson.
Sverige förbrukar i nuläget omkring 140 TWh (terawattimmar) per år. Svenska kraftnät planerar för ett behov på över 300 TWh till år 2045 – mer än en fördubbling, med andra ord.
Hur all den elen ska produceras är i nuläget oklart. Ska stora delar importeras blir det dyrt – och här finns även en gräns rent kapacitetsmässigt.
Kraftsystemchefen varnar nu för att planerade investeringar kan placeras i andra länder i stället, på grund av osäkerheten kring energisituationen:
– På sikt kan det absolut bli så att industrier väljer att byta plats om man blir lovad bättre förutsättningar någon annanstans när det gäller elen, säger han till Tidningen Näringslivet.
På Gotland kan det handla om satsningar på vätgas, men kanske ännu mer om Heidelbergs omtalade planer för Slitefabriken, med den så kallade CCS-anläggningen.
På Heidelberg instämmer man i Daniel Gustafssons oro.
– För att industriproduktion ska vara konkurrenskraftig i Sverige krävs att utbyggnad av elproduktion håller takten med industrins omställning och den ökade efterfrågan på el som kommer med den. Om detta inte sker, ökar priserna på el och industriproduktionen i Sverige riskerar att hamna någon annanstans, eller drabba det svenska samhället i form av ökade kostnader för att köpa industriprodukterna, säger cementbolagets klimat- och energichef Albin Carlén – som även varnar för "en avindustrialisering av Sverige".
Finns det någon risk att även Heidelbergs klimatsatsning kan hamna utomlands, eller åtminstone inte på Gotland? Vi har ställt den följdfrågan till bolaget, men svaret har än så länge uteblivit.
Klart står dock att både kapaciteten och effekten måste öka i det gotländska nätet, medan elpriserna ändå förblir på en konkurrenskraftig nivå.
– Som stor elanvändare är elkostnaderna Heidelberg materials största rörliga kostnad och de kommer bara att öka i betydelse när vi driftsätter vår elintensiva CCS-anläggning, säger Albin Carlén.
Daniel Gustafsson tror ändå att planerade satsningar i södra Sverige har en geografisk fördel – det ser mörkare ut för de storskaliga industriplanerna i norr.
– Samtidigt är Gotland en ö, så de investeringar som behövs kan bli väldigt dyra, poängterar han.