Katarina Krusell och Eva Ihre vill att Gotland ska avstå från viss turism och reglera hur många som besöker ön. ”Det är en gammaldags aspekt, att vi ska ha fler, att det ska vara större och bli värre”, säger hon.
Turistdebatten pågår på flera resedestinationer i världen, där befolkningen vill begränsa antalet besökare eller reglera deras utrymme. På Gotland pratas det bland annat om boplikt, turistskatt och kryssningstak.
– Vi har den här turismen och har tagit emot besökare med öppna armar, men när blir det ohållbart och vad kan vi avstå ifrån? undrar Visbybon Eva Ihre, som går genom innerstan med sin gotländska vän Katarina Krusell.
– När det gäller Visby som stad tror jag att vi behöver begränsa till ett antal, nu är det fullt. För de som ska arbeta i Visby, besöka Visby och för oss som bor i Visby blir det olidligt. Det finns ett tak, säger hon.
De har precis varit på ett seminarium om vägar framåt för besöksnäringen. De stannar vid Specksgränd och blir passerade av några turister. En av dem frågar högt om det bor folk i husen eller om de bara är visningsexemplar. Katarina Krusell, som brukar guida kryssningsturister i Visby, har hört liknande kommentarer förut. Hon har också följt debatten om gentrifieringen av bostadsmarknaden, när en stor del av den fasta befolkningen inte längre bor kvar.
– Husen har större värde som uthyrningsobjekt än som boende. Det värsta scenariot är att ingen kan bo i Visby innerstad längre och att det bara blir en kuliss. Venedig är ju skräckexemplet, säger Katarina Krusell.
Ibland frågar de när de små husen öppnar
Katarina Krusell
Visbybo, kryssningsguide och tidigare politiker
Proteströrelse
Den italienska staden Venedig är precis som Visby ett världsarv. När de historiska byggnaderna nöts ner, vattnet i kanalen förorenas och kostnaderna för invånarna stegrar, har det bildats en proteströrelse.
– Där har det varit en stark opposition framför allt mot kryssningsfartygen under stridsropen ”Inga fler stora skepp”, berättar resejournalisten Per J Andersson.
– Problemet där är inte turister som bor på hotell och går på restaurang, för de betalar ganska mycket pengar. Det är också tusentals dagsturister, som kommer och pluggar igen gränderna och kanske inte gör av med så himla mycket pengar, och till råga på allt enorma kryssningsbåtar som lägger till i Venedig. Kryssningsresenärerna har ofta all inclusive på sin båt, så de köper kanske en glass och ett vykort och sedan går de tillbaka till båten, men de belastar staden väldigt mycket.
Resejournalisten och författaren Per J Andersson har bevakat proteströrelsen mot överturismen runt om i världen. Han har även skrivit boken ”Drömmen om en ö”, som delvis handlar om Gotland, och arbetar nu med en bok om stränder.
Per J Andersson har rest till flera platser i världen där massturismen anses vara ett problem.
– Spanien är hårt drabbat och massorna åker till kusterna och öarna, som Costa del Sol, Mallorca, Kanarieöarna och Barcelona förstås. Där har det protesterats, klottrats ”tourists go home” och riktats kritik mot Airbnb uthyrning, då man anser att det blockerar bostäder som kan vara till för lokalbefolkningen.
Han tillägger att det finns förslag om att förbjuda stora uthyrningsbolag.
– Jag kan tycka att det slår lite snett. Det kan förstås utnyttjas skrupellöst av sådana som spekulerar och köper upp lägenheter och bara hyr ut, via Airbnb, Booking och Hotels, men Airbnb som idé tycker jag är en fin idé. Att man kanske hyr ut sitt rum eller sin sommarstuga. Det är delningsekonomi som i sina bästa former är en bra grej, men som kan utnyttjas.
”Vad kostar turismen och vad tjänar vi på den?”, frågar sig Katarina Krusell som står till höger om Eva Ihre. De båda vännerna är Visbybor som precis har varit på ett seminarium om hur besöken på Gotland kan bli hållbara.
Katarina Krusell är själv guide för kryssningspassagerare i Visby, men säger att hon hellre vill ha kvalitetsturism än kryssningsturism. ”Med kvalitetsturism menar jag upplevelseturism som bygger på de värden vi har gått med på att visa upp”, säger hon.
Gentrifiering
I Visby innerstad står de båda vännerna Katarina Krusell och Eva Ihre. Den ena bor innanför murarna och den andra utanför. Eva Ihres familj har även ett hus i innerstan, som hon inte längre bor i.
– Det är uppe på klinten där den fattiga delen av befolkningen bodde förut. När vi renoverade blåste vi inte ut allting utan de ursprungliga lägenheterna och planlösningen är kvar. Under turistsäsongen bor folk där under veckorna, berättar hon, som gärna hyr ut till andra.
– Vi har valt att inte ha Airbnb och tar bara emot de gäster vi hör om via mun till mun-metoden. Vi ingår inte i något stort konsortium och vi tar inte ut ockerhyror, det är viktigt, säger Eva Ihre.
Katarina Krusell hyr inte ut sin lägenhet i andra hand. Turistuthyrning är inte heller tillåtet av den regionala hyresvärden Gotlandshem. Som tidigare lokalpolitiker för Miljöpartiet har hon försökt stoppa den förändring som sker, när allt fler innerstadsfastigheter ägs av personer eller företag som inte är skrivna på ön.
– De som är verksamma i Visby ska vara skrivna här. Boplikt har jag drivit mycket, utan någon större framgång med de andra partierna. Vi hade kontakt med andra som hade samma problematik, i Bohuslän och på Österlen. Det är ett rikspolitiskt beslut om lagen ska ändras, men vi måste tala om det, säger Katarina Krusell.
Det kostar på som samhälle
Meit Fohlin (S)
Turistskatt
Flera av besluten, som gäller turismens konsekvenser och begränsningar, tas på nationell nivå. Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) uttalade sig nyligen om införandet av en turistskatt.
– Det är många saker som skulle vinna på det, dels skulle kommuner som tar emot många turister och besökare bli bättre besöksplatser, därför att vi skulle kunna investera i det som är vår besöksnäring, säger hon.
För den gotländska befolkningen kan det innebära mer resurser till exempelvis vård och infrastruktur.
– När vi tredubblar befolkningen här, när folk kommer med kryssningar eller under Almedalsveckan, så är det en belastning på våra system, påpekar Meit Fohlin.
Mer tillbaka än vi får nu
Meit Fohlin
Socialdemokrat och regionstyrelsens ordförande
Enligt den vice ordföranden i regionstyrelsen, Andreas Unger (M), bidrar besöksnäringen redan till regionen genom att betala skatt och att hemregionerna betalar för fastlänningars sjukvård på ön. Meit Fohlin hävdar ändå att en turistskatt kan gynna såväl befolkningen som besökarna och relationerna däremellan.
– Det skulle dels underlätta för oss att ge bättre tjänster, men tror jag också bidra till kärleken till besöksnäringen. Att man kände att vi som kommuninvånare fick mer tillbaka än vi får nu, säger hon.
Meit Fohlin hänvisar till turistdebatten som pågår på flera destinationer och säger att den finns här på ön också.
– Det finns ett växande vi och dem. Det är vi som bor och lever och dem som kommer. Den debatten är olycklig. Vi skulle behöva fortsätta känna att besöksnäringen också bidrar till oss. Det skulle gynna den här polariserade debatten som finns i många delar av världen.
En manifestation 20 april mot turismen med parollen ”Kanarieöarna har en gräns” och ”Hur ska jag kunna leva av turismen?” Invånarna som protesterar går förbi en strand i Puerto del Rosario på ön Fuerteventura.
Förutom protester mot överturism i Venedig har det även varit motprotester. 25 april manifesterade invånare och aktivister mot den dagavgift på fem euro som har införts för dagsbesökare i staden under högsäsong. Avgiften gäller inte för de som arbetar i Venedig eller bor i regionen Venetien.
Begränsningar
Protesterna på Kanarieöarna har främst handlat om att turistbranschen skapar prisökningar men betalar långa löner.
– Man menar att lokalbefolkningen på Kanarieöarna hotas av fattigdom, för att man knappt klarar sig. Just att turismen trissar upp priserna där kanske är det värsta. Företrädarna för de här organisationerna har sagt att de inte vill bli av med turisterna, att det är jättebra levebröd som de lever av, men de vill inte att det ska vara överturism och att det ska regleras, säger Per J Andersson.
En global läxa för hela världen
Per J Andersson
Resejournalist och författare
Han påpekar att protesterna riktar sig till beslutsfattarna och inte till besökarna.
– Allt handlar om vettig kulturpolitik från politiker på plats. Jag tror att mycket turism kan bli bra om man gör det på rätt sätt. Det är en global läxa för hela världen. Om lokalbefolkningen känner att man själv kan tjäna pengar på turism, blir acceptansen större, säger han och tillägger att det ofta är stora hotellkoncerner och resebolag som tjänar pengar på Kanarieöarna.
Per J Andersson nämner åtgärder på andra resmål, som etableringskontroll där det inte får byggas fler hotell, turistavgift som betalas av gästerna i receptionen eller en maxgräns för antalet kryssningsturister per vecka.
– Man får jobba på det där och ha en tydlig turistpolicy. Inte bara saga ja till allt, utan tänka efter.
Begränsa den i viss mån, kapa topparna, sprid ut den och se till att den är hållbar och miljövänlig
Per J Andersson
Resejournalist och författare
”Det finns en möjlighet för många turistöar i världen, inklusive Gotland, att vara ett levande samhälle om den styrs åt rätt håll. Begränsa den i viss mån, kapa topparna, sprid ut den och se till att den är hållbar och miljövänlig”, säger Per J Andersson.
Exploatering
Ett svenskt exempel på begränsning är strandskyddslagen, som i kombination med allemansrätten gör stränder tillgängliga för alla.
– I önationer i Karibien, som Jamaica och Kajmanöarna, och i stora delar av Italien, privatiserar man stränder. Man hägnar in dem och på vissa ställen kan man till och med hägna in så att lokalbefolkningen inte får komma in alls, säger Per J Andersson.
Absolut finns det en risk
Per J Andersson
Resejournalist och författare
Det han beskriver från sina reportageresor utomlands, sker i viss grad även på Gotland.
– Det påminner om de andra länderna, men det känns som att det är på en högre exploaterande nivå i till exempel Italien och Karibien. Sedan har Sverige så kort säsong. På de karibiska öarna är det året runt och på Gotland är det ändå bara några månader.
Ändå ser Per J Andersson en risk även här.
– Absolut finns det en risk. När det blir för många på en gång blir det en överturism. Då uppstår det olika saker som inte är så roliga och man kan få en lokalbefolkning som är kritisk till turism.
Relationer
Katarina Krusell säger att hon inte vill att det ska byggas längs Visbys strandpromenad och Eva Ihre att det inte ska behövas ett parkeringshus vid Blå lagunen. De vill ha gränser för turismen. Samtidigt guidar den ena gärna besökare och den andra hyr gärna ut boende, i sin stad.
– Jag gläds åt att vi har turister och att få visa, berätta och ta sig runt till olika ställen och inte bara Visby. Jag gläds åt alla de sakerna och vill vara delaktig, säger Eva Ihre och Katarina Krusell håller med.
I nästa del i artikelserien om turismen har vi besökarnas perspektiv.
Ägare i innerstan
År 2022 redovisade magasinet Horisont hur fastighetsägandet i innerstan hade förändrats under 50 år.
Andelen fastigheter i innerstan där personen som ägde bostaden även bodde där:
1972: 64 procent
2022: 31 procent
Andelen fastigheter i innerstan som ägdes av en person som bodde på fastlandet:
1972: 10 procent
2022: 22 procent
Andelen fastigheter i innerstan som ägdes av ett företag:
1972: 4 procent
2022: 18 procent
Resterande procent ägdes bland annat av personer som bor någon annanstans på ön eller utomlands samt statliga myndigheter, Region Gotland, Svenska kyrkan eller andra samfund, organisationer och föreningar.
