Turerna kring campingen i Sandviken har varit många de senaste åren.
Först gav regionen den dåvarande ägaren Östergarns IF en fin present i form av en detaljplan som skulle ge föreningens driftsbolag möjlighet att utveckla sin verksamhet på ett bra sätt. Detaljplanen var noga samordnad med föreningen för att ge den lokalt förankrade aktören bästa möjliga förutsättning att driva och förbättra den populära campingen.
Som tack till regionen för dess fina arbetet och samarbete med detaljplanen sålde föreningen verksamheten till en privat entreprenör, som genast verkställde en redan utarbetad plan där bland annat 31 nya uthyrningsstugor skulle byggas. Något som tog politikerna på sängen även om regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius valde att inte ta strid.
De 31 stugorna skulle finansieras genom att de såldes som bostadsrätter, ett sätt som blivit modernt bland annat genom Pigge Werkelins alla liknande projekt med Drömstugan.
Men planen stötte på stort motstånd från början. Det fanns privatpersoner som var emot de tänkta stugorna och som fick stor medial uppmärksamhet. Inte minst då Sandviken inte var det enda stället det protesterades emot. Även liknande uthyrningsstugor på Snäck var föremål för kraftigt motstånd och på Tofta protesterades det mot den ombyggda restaurangen och de framtida planerna för bland annat ett hotell.
Protesterna mot stugorna i Sandviken inriktade sig på ägarformen bostadsrätt, som man ansåg stred mot detaljplanen som bara medger fastigheter för uthyrning. Själv är jag skeptisk till att just ägarformen har någon juridisk betydelse för bygglovsprocessen.
Regionen lyssnade på protesterna, men insåg samtidigt att just ägarformen inte gjorde någon skillnad. Däremot undersökte man noggrant hur stugorna marknadsfördes. Regionen tog bland annat kontakt med mäklaren och utgav sig för att vara en spekulant på en av stugorna. Något som kritiserades men som inte gör någon skillnad gällande de bevis som inhämtats. Mäklarens beteende där detaljplanens krav på uthyrning tonades ner ordentligt och stugan snarare beskrevs som en mycket fin fritidsbostad fick regionen att dra öronen åt sig. Där och då riskerade mäklarens klantiga marknadsföring hela projektet. När frågan om bygglov var uppe i Miljö- och byggnämnden följde en enig nämnd, tjänstepersonernas förslag att inte medge bygglov. Just på grund av misstanken att användningen av stugorna skulle bryta mot detaljplanen.
Entreprenören överklagade beslutet till Länsstyrelsen, som tog upp ärendet och instämde i Miljö- och byggnämndens avslagsbeslut.
Entreprenören överklagade då till Mark- och miljödomstolen, MMD, vars dom nu har blivit offentlig och ger både miljö- och byggnämnden och Länsstyrelsen bakläxa. Lagen ger inte rätt till att avslå bygglov för att man misstänker att fastigheten inte kommer att användas på det sätt som detaljplanen föreskriver.
MMD skickar därmed tillbaka bygglovsärendet till regionen och miljö-och byggnämnden för ett nytt beslut. Jag har svårt att se något annat beslut än att bygglovet godkänns. Alla andra kriterier för ett bygglov verkar vara uppfyllda och det hinder som nämnden och Länsstyrelsen såg är nu undanröjt av MMD.
Dessutom är det nu klarlagt att frågan om användningen av fastigheten strider mot gällande detaljplan är en fråga för regionen att ha koll på när fastigheterna väl tas i bruk.
Det är enligt Mark- och miljödomstolen fel att neka bygglov för ett fel man tror någon ska göra innan det felet ens begåtts.