Matilda Hoffstedt vill att fler får upp ögonen för den stora framtidsvision som Heidelberg har för Slite.
Det här är inte en artikel om cement. Inte heller om vattnets väg genom berggrunden, eller krångliga turer i mark- och miljödomstolar. Det här är ett samtal med Matilda Hoffstedt, fabrikschef i Slite, om utmaningarna hon hittills brottats med – och om dem som komma skall.
För det är stora saker på gång.
Vi ska titta på 3D-printade skisser över framtidens fabrik och vi ska ta en långsam transporthiss högst upp i tornet, för att få överblick. Men intervjun inleds i ett vanligt mötesrum, på huvudkontoret strax utanför stängslet.
Heidelberg Materials står det på dörrar, på skrivblock och västar. Det heter ju så numera. Men när Matilda Hoffstedt tillträdde, för drygt två år sedan, då var det fortfarande Cementa.
– Jag hade bara haft jobbet en månad, sedan kom kalkkrisen, minns hon.
Vi tar oss tillbaka till den där sommaren. Att en domstol säger nej, det hade väl hänt förut, genom Gotlands stenhistoria. Men det här beskedet utlöste en nationell debatt – och Matilda Hoffstedt blev snabbt en känd person.
– Turligt nog har jag varit 25 år i samma bolag, varav tio som fabrikschef i Skövde. Det var skönt att jag hade den bakgrunden. Att Mark- och miljööverdomstolen avvisade ansökan var en otrevlig överraskning och sedan hände mycket oerhört fort. Mitt uppdrag var att hålla produktionen igång och det lyckades; vi hade en del egen sten på lager och vi kunde komplettera från Nordkalk.
Parallellt med detta blev brytningen en fråga på politisk toppnivå. Regeringen valde, trots Lagrådets kritik, att införa en kontroversiell undantagslag, vilket gav bolaget en kort respit.
– Det var en lättnad. Det vi gör i Slite försörjer 175 000 personer med jobb i Sverige, enligt branschorganisationen Byggföretagen – och vi producerar något som alla behöver. Det är klart att vi ska hushålla med material och bygga förnuftigt, men vi kan inte bara sluta. Vi måste utveckla samhället och då behövs betong.
2022 fick en fyraårig ansökan grönt ljus. Men det är bara början, eller ett mellansteg kanske.
Nu ansöker Heidelberg i Slite om att bryta uppemot 3,8 miljoner ton kalksten årligen – i 30 år. Man vill även göra en enorm klimatsatsning, med en ny fabrik som kan fånga in koldioxid från cementproduktionen. För detta behövs en ny detaljplan, med förslaget att stänga av Storgatan, vilket är ytterligare en pågående process.
– Det gäller att hålla tempot uppe, vilket innebär sena kvällar. Dagarna är väldigt intensiva och de går i ett, men de går också bra. Jag drivs av att vi är mitt i en modernisering och en stor klimatomställning. Vi har också en mycket bättre dialog med till exempel länsstyrelsen numera, i relation till att vi har olika uppdrag.
Matilda Hoffstedt är född i Uppsala, men uppvuxen i Visby och Östergarn. Nu bor hon med familjen i Stenkyrka.
Ja, länsstyrelsen tillhör ju annars dem som ibland uttalat sig negativt i olika brytningsmål. Det har allt som oftast handlat om förbehåll kring grundvatten eller biologisk mångfald.
Kalken mot vattnet, jobben mot naturen. Så har det kommit att låta.
Matilda Hoffstedt tycker verkligen inte om den där polariseringen. Men hon välkomnar samtidigt debatterna.
– Jag gillar när vi kan diskutera saker. Vi hade samråd och öppet hus häromveckan och det var så många som hade konstruktiva och kritiska frågor, som jag även tror att vi lyckades bemöta. Någon frågade varför vissa fordon låter så mycket och vi visste inte ens att de hördes bort till just den grannen, men det ska vi nu ta tag i och åtgärda. Det kommer säkert många fler frågor och vi vill helst ha dem direkt, inte som insändare, men det är bra att de ställs.
Apropå medias roll: Parterna i kalkmålen tycker ofta att vi betonar den andra partens argument för mycket – vad säger du om det?
– Nej, jag känner inte så. Men jag tycker att ni fokuserar på mindre aspekter i det stora sammanhanget.
Det vita i modellen är det som finns, det gröna är den anläggning man vill tillföra, förklarar Matilda Hoffstedt.
Det sistnämnda kräver en förklaring. Fabrikschefen utvecklar:
– Den nya anläggningen i Slite, som kommer kapa motsvarande fyra procent av Sveriges fossila koldioxidutsläpp från år 2030, innebär en investering i storleksordningen tio miljarder kronor. Den skapar 300 jobb på kort sikt och ett hundratal även efter det. Och så skriver media att det kommer bullra och damma när vi bygger om.
Du kanske är längre fram i tankarna än vi andra?
– Ja, men därför vill jag också få fler att se vilka möjligheter som finns här. Jag vill lyfta hela perspektivet med Slites framtid.
För att visualisera visionen kan Matilda Hoffstedt numera visa upp en 3D-printad modell av den tilltänkta fabrikstillbyggnaden. Hon pekar och förklarar hur avskiljningen av koldioxid är tänkt att gå till – men det blir också lite för tekniskt, för just den här artikeln.
En icke oväsentlig del av planen är den stora pir som behövs för utskeppning av koldioxid i flytande form.
Efteråt lämnar vi kontoret, tar oss in genom grindarna och upp i det högsta tornet. Härifrån ser vi fabriksområdet, inklusive kolhögarna som helst ska bort; här vill Heidelberg bygga framtiden i stället.
Men vi ser även Slite, vi ser Storgatan. Där är hamnen som behöver bli större.
Åt andra hållet ligger Västra brottet och File hajdar, längre bort Tingstäde träsk och resten av ön.
Här är mycket som ser orubbligt ut. En del ska också bestå är det tänkt, annat ska förändras. Om tillstånden kommer på plats, vill säga.
Fabrikschefen andas tillförsikt:
– Vi har verkligen haft en dialog med alla berörda och förtydligat allt vi kan i ansökan, som lämnas in senare i höst, till exempel kring vattenförsörjningen. Jag känner mig trygg med att den kommer att innehålla vad som krävs för att få tillstånd.