Mats Wihlborg har arbetat som åklagare på Gotland i snart 30 år. Hans bild är att om man får bort ett tiotal aktiva brottslingar, så lugnar det genast ner sig.
Polisen på Gotland har sedan hösten 2022 identifierat två kriminella nätverk, som främst försörjer sig på narkotikahandel. I övrigt är polisen sparsam med uppgifter om nätverkens medlemmar och förehavanden.
Även om ledarna för de kriminella nätverken tycks gå under radarn – både för rättsväsendet och allmänheten – så finns det flera gotlänningar som återkommer i domstolen gång på gång. Huruvida dessa gärningsmän går att koppla till just de kriminella nätverken är oklart.
Enligt åklagare Mats Wihlborg är majoriteten av öns återfallsförbrytare troligtvis inte kopplade till nätverken men visst döms gängmedlemmar också, enligt honom.
– Det är säkerligen så att en del av de här personerna finns i de nätverk som polisen beskriver. Det är säkert personer som jag känner till och haft i rättegångar tidigare. Det vore konstigt annars, men det säger jag utan att veta säkert, säger Mats Wihlborg.
Polisen menar att nätverken, sedan de identifierades för drygt ett och ett halvt år sedan, inte har växt – men inte heller krympt.
Är det så att ni inte har lyckats åtala de som är högre upp i nätverken?
– Ja, till en viss del kan det nog vara så, säger Mats Wihlborg.
Flera av dem som gjort sig skyldiga till uppmärksammade brott på ön har en lång rad domar bakom sig. Även om det inte alltid handlar om narkotikabrott utan ofta kan handla om misshandel, olaga hot med mera, så är det enligt Mats Wihlborg i stort sett alltid droger inblandade på ett eller annat sätt.
– Det finns nästan alltid en missbruksbakgrund när det gäller grova våldsbrott. Just våld och narkotika eller ouppklarade narkotikaaffärer är många gånger kopplat till varandra, säger Mats Wihlborg.
Det var en av polisens hundar som hittade ett stort narkotikabeslag i Djuplundaskogen, under förra året.
Många av de som säljer narkotika är själva brukare, enligt honom. Dessa personer kallas ofta för ”springis” och säljer systematiskt droger åt de kriminella nätverken. På Gotland finns det flera exempel på detta fenomen.
Dessa personer kan ofta dömas för ringa narkotikabrott eller fall av enstaka försäljning, men det är inte där som de stora pengarna finns.
– Det är egentligen inget sensationellt att det finns någon högre upp som tjänar kosing på det hela. Och sen har man helt enkelt de som är längre ner i kedjan, säger han.
Det kan ofta finnas misstankar om att det finns fler personer inblandade – men det betyder inte att det leder hela vägen till åtal. För att väcka åtal krävs det att Mats Wihlborg har så pass mycket bevis att han tror på en fällande dom i rätten.
– I den bästa av världar så kommer man in överallt, i alla system och appar. Men oftast får man väldigt lite, då mycket information försvunnit eller är svåra att ta sig in i, fast det uppenbarligen har varit ganska omfattande konversationer med tanke på de beslag av narkotika man gjort, förklarar han.
Bild på hasch som hittades i en mobiltelefon tillhörande en av männen som misstänks i Djuplundamålet.
Helagotland har gått igenom domar där några av öns mest aktiva brottslingar förekommer. Hur frekvent de återkommer skiljer sig såklart åt. Och om dessa återfallsförbrytare har någon koppling till de kriminella nätverken vet vi inte.
Mats Wihlborg har ingen statistik att presentera, men efter 29 år som åklagare på Gotland har han en ganska god bild av läget.
– Jag brukar säga att får vi bort de som tillhör det värre klientelet som skapar oro och sådana saker, så är det inte så många som faktiskt ska bort för att man ska märka av att det blir lugnare ett tag, säger han.
Det rör sig om kanske åtta till tio personer som är relevanta att prata om när man nämner återfallsförbrytare i den här miljön, menar Mats Wihlborg. Och det handlar nästan alltid om narkotika- och våldsbrott.
Mats Wihlborg säger att just narkotikan är det stora bekymret när det gäller kriminaliteten på Gotland. En bild som överensstämmer med polisens. Enligt dem är knarket den stora inkomstkällan för de gotländska nätverken. Det skiljer sig något mot den tunga kriminaliteten på fastlandet, där de kriminella nätverken ägnar sig mer och mer åt annan brottslighet som bedrägerier och penningtvätt, inom exempelvis fastighets- och restaurangbranschen.
– Jag har ingen statistik på det, men en känsla som jag har är att vi har relativt mycket narkotika här. Och att det är den som utgör ett rejält problem på Gotland, säger Mats Wihlborg.
Även om beslag som tas här kan te sig små jämfört med de narkotikamängder som hanteras i större städer, så betyder det inte att det är en liten marknad på Gotland, enligt Mats Wihlborg.
– Om man ser till hur många människor det finns på Gotland så är det ändå ganska stora beslag skulle jag säga. Min uppfattning är att polisen på Gotland prioriterar och gör ett bra jobb när det gäller att bekämpa narkotika.
Att det är svårt att ta sig ur kriminalitet, som ofta startat redan i unga år, vittnar polisen om. Bilden blir väldigt tydlig när man tar del av offentliga handlingar från Domstolsverket. Där finns flera exempel på gotländska män som redan i tonåren dömts. De har många gånger haft olika sociala insatser under åren, men ändå inte kommit bort från det kriminella livet.
En av de mest frekvent dömda återfallsförbrytarna är en 25-årig man som under fjolåret dömdes för den uppmärksammade rån- och stöldturnén som startade i Visby, via Roma och fick sitt slut på Tempo i Katthammarsvik. Då hade han bara hunnit vara frigiven en vecka. Nu avtjänar han ett fängelsestraff på ett och ett halvt år.
Han följer tydligt det mönster som så ofta ses när det gäller återfallsförbrytare. Redan som 14-åring omhändertogs han eftersom sociala myndigheter bedömde att han inte hade det bra hemma och han löpte ”en påtaglig risk att skadas på grund av kriminalitet, missbruk och annat socialt nedbrytande beteende”. Sedan dess har han varit placerad i familjehem, jourhem, på sis-hem och behandlingshem.
– Det finns ju flera som har varit med i ganska unga år och suttit på olika institutioner tills de är 18 år. Sedan så fortsätter det bara för det stora flertalet, konstaterar Mats Wihlborg.
Med nästan 30 år som åklagare på Gotland bakom sig nämner han också att det finns ”trevliga exempel”.
– Det kan vara någon som man hade mycket i rättegångar för 10–12 år sedan. Sedan stöter man på dem på stan och de är sedan lång tid fria från missbruk eller kriminalitet. Det är väl inte jättevanligt, men det förekommer, vilket är kul, säger han.
