Anbudstiden gick först ut den 29 februari, men detta sköts upp en vecka då Trafikverket behövde förtydliga vissa krav. Sedan skedde ännu en förlängning, då ett fel hade upptäckts i "ett dokument som anbudsgivarna använder för att göra uträkningar".
Något ytterligare har inte meddelats från Trafikverket – så onsdagen ser ut att utgöra en viktig tidsgräns, gällande framtiden för den statligt finansierade Gotlandstrafiken.
Samtidigt riskerar den här veckan att bli något av ett antiklimax, för de flesta av oss. Det kommer sannolikt inte att avslöjas särskilt mycket redan nu, kring hur den framtida färjetrafiken blir – eller ens kring vilket rederi som får köra.
Men det handlar ändå om ett kritiskt steg i en process som påverkar livet för de flesta gotlänningar.
Dealen är värd omkring sex miljarder kronor, vilket i sig gör den värd att uppmärksamma. På Gotland är dock det andra faktorer som varit mer omtalade.
Biljettpriserna: Ett evigt diskussionsämne – men kanske ännu mer än vanligt under den nuvarande avtalsperioden. Inte minst efter Destination Gotlands chockhöjning, med 30 procent, i början av 2023. Många gotlänningar undrade då var det omtalade maxtaket egentligen går, en fråga som visade sig vara närmast omöjlig att få svar på.
I kommande upphandling ska skiftande bränslepriser få mindre effekt, är det tänkt, vilket också ska ge lägre biljettpriser. Observera dock att detta gäller för gotlänningar och endast på "stamturerna" i avtalet; vid eventuella extraresor, som rederiet självt lägger till, gäller fri prissättning.
Konkurrens: En kort period i slutet av 80-talet och början av 90-talet körde Nordström & Thulin färjorna till och från ön. I övrigt har det varit Rederi AB Gotland – och dotterbolaget Destination Gotland – som skött trafiken. Den lilla uppstickaren Gotlandsbåten seglade visserligen en sommar, men mer som komplement än konkurrent.
Just utökad konkurrens har efterfrågats av staten, för att pressa kostnader och vässa erbjudandena i upphandlingen. Den här gången ser det också ut att kunna bli verklighet, då det danska rederiet Molslinjen visat stort intresse. Huruvida danskarna verkligen har lagt ett bud återstår att se.
Säkerhetsaspekten: Till att börja med startade upphandlingen två månader försenat, efter sent tillkomna krav på "säkerhetspolitisk hänsyn", något som hamnat i särskilt fokus efter Rysslands intåg i Ukraina.
– Vi har haft en tät dialog med Försvarsmakten. Kommande operatör ska vara en tydlig del av totalförsvaret, och upphandlingen har bestämmelser som stoppar oönskade operatörer, sade Trafikverkets generaldirektör Roberto Maiorana i somras.
Ändå har debatten kring detta fortsatt in i det sista, specifikt kring eventuella krav på svenskflaggade fartyg – krav som dock omöjliggörs av EU:s upphandlingsregler. Detta ledde däremot till att Trafikverket kom med ett "förtydligande", som innebär att ett utländskt rederi kan tvingas flytta delar av sin verksamhet till Sverige, eller till ett land "som ingått ett bilateralt säkerhetsåtagande med Sverige".
Klimatkraven: En 30-procentig sänkning av koldioxidutsläppen, jämfört med dagens nivå, var ingenting som imponerade på klimatexpertisen:
– Jag hade hoppats att man skulle följa de mål som innebär en 70-procentig sänkning till år 2030. Nu blir det bara 30 procent och egentligen först till 2035. Det är en besvikelse att staten inte hade en högre ambitionsnivå i det här, sade Åsa Burman, verksamhetschef på Lighthouse (Sveriges samverkansplattform för forskning och innovation inom sjöfart) i en intervju.
Trafikverket vill dessutom ha rätt att mildra klimatkraven ännu mer – eller kräva lägre hastighet – för att slippa kompensationskrav vid häftigt förändring i bränslepriser eller efterfrågan. Denna "ventil" är en av underlagets mer komplicerade klausuler.